Andra delen om mordmaskinen Harry Exton (första recensionen kan du läsa här) är något mer läsvärd än ettan, framförallt på grund av att man utvecklat berättartekniken och finputsat hur man berättar en historia i dåtid.
Harrys kamp mot The Voices går vidare i rasande fart. Han vaknar i en sjuksäng i ett nytt land med ny identitet och en fru han inte känner. Harry är dock inte den som är den, han sexar mer än gärna loss med detta rödhåriga bombnedslag, men säg den lycka som varar för evigt.
Det visar sig att The killing game bara är på ett ekonomiskt amatörstadium i Storbritannien, det är i USA de verkligt stora pengarna ligger och Harrys rykte har nått även till andra sidan Atlanten. Och en kontraktslös Harry står högt i kurs hos pengahungriga girigbukar.
Två saker skiljer dock Harrys nuvarande situation mot den tidigare, här vet han vem hans Voice är, och kontraktstiden är ett år - efter det lovas han vara en fri man och dessutom mycket, mycket rik. Harry beslutar sig för att hoppa på tåget igen.
Berättarfomen är betydligt snyggare i The confessions of Harry Exton. Här inleds varje kapitel med ett brev där Harry förklarar hur han hamnade i spelet och vilka som ligger bakom. Den största fördelen med detta format är att albumet blir fristående även om man såklart bör läsa The killing game innan man hugger in på The confessions. En annan fördel är att man kommer närmare Harry och trovärdigheten ökar.
The confessions of Harry Exton är alltså något så pass ovanligt som en uppföljare som är klart bättre än sin föregångare. Man har behållit det som är bra (actionscenerna) och förbättrat det mindre bra (storyn, karaktärerna). Tyvärr håller fortfarande Arthur Ranson i tecknarpennan och jag köper fortfarande inte hans stil, men det är egentligen en smakfråga som är så pass subjektiv att den inte platsar i en recension som denna.
Läs Button Man - The confessions of Harry Exton om:
- Du är beredd att ge en serie en andra chans.
- Du lägger större vikt vid en historia än vid bilderna.
- Du gillar "mot alla odds"-berättelser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar